Jag inser förstås att omställningen till vintertid innebär att vi lurar till oss någorlunda ljus om morgnarna i någon vecka till, och att kvällarna blir mörka. Men att det ska bli nattsvart redan strax efter 4, det kommer som en lika stor överraskning varje år.
Min cykling hem vid femtiden idag var således en mörk historia. Stockholm får ändå ses som upplyst med alla gatulampor och all trafik, men nej. Jag är ingen mörkercyklist, och framför allt ingen kyla- och halkacyklist. Resten av veckan har jag annat på agendan som gör att cykling passar sig mindre bra, och sedan är det semester i två veckor och när jag sedan kommer hem i mitten av november får det bli cykel i förrådet och månadskort på SL för första gången på kanske 5 år. Hejdå fina cykel! Vi ses igen framåt vårkanten!
Ganska stark lampa ändå – jag syntes nog okej i mörkret.
Visst skulle jag kunna köra några gånger till om vädret är okej, men jag är mer sugen på mysiga innepass på SATS och annat som kommer under vinterhalvåret. Det är okej. Variation ger motivation, så jag tar ett aktivt val i att avsluta cykelsäsongen nu en sisådär tre månader och 50 mil senare.
Och förresten, sa jag att jag anmält mig till Tjejvasan? Vinteraktiviteter, var det dags för ja.