Idag har Stella (och jag) för första gången besökt det ställe som kommer bli hennes vardag från augusti och i 7 år framöver. Skolan förstås!
Jag kunde inte vara mer nöjd, det var en kavat och glad tjej som utan tvekan testade skolgårdens redskap såväl som gick med lärarna och de andra barnen in för en timme själv i lokalerna. Det var väl visserligen lite tråkigt för mig som också var spänd och nyfiken på precis allt gällande skolan men som fick nöja mig med att stå utanför i tryckande värme ihop med övriga föräldrar. Fast nu klagar jag inte på det heller. Våra blivande grannar intygade att det finns väldigt mycket barn i området – lite extremt nästan – och jag tror kanske vi kan släppa vår största rädsla med hus. Den om att vi ska känna oss lite ensamma/isolerade i villakvarter där folk håller sig inne i sitt liksom. Folk klagar ofta på att lekparker är tråkiga och det kanske inte är min favoritsysselsättning men på kajen är det minst sagt socialt och därmed alltid mysigt för både barn och föräldrar.
Annat som kändes fint inuti var att höra alla prata om en skola med väldigt bra rykte och gratulationer till dagisplats i anslutande lokaler på ett ställe som alla (som visste) också var väldigt nöjda med. Och att jag redan iallafall känner mig lite ”Hej!” med flera av de andra blivande klasskompis-föräldrarna.
Ja. Det var fint och jag ser fram emot nästa besök på skolan som kommer om ett par veckor.
Sen promenade vi genom ett knallgrönt villakvarter, ett jag såg i sommarskrud för första gången, och jag längtade lite extra.
Resten av dagen har jag spenderat dagen på konferens i fin inramning. Utmärkt så också – men nu i sista paus börjar jag längta ut!
