Häromdagen twittrade Alfva om “vad är det för skit? Blä. Usla barnprogram alltså”, och programmet hon syftade till (just då) var Diego.
Det fick mig lite att fundera, för nog finns det enormt mycket skräp i barnprogramsvärlden, men just Diego är barnens favorit här hemma och ett program jag gärna uppmuntrar dem att se. Jag tycker att det är mysigt och lärorikt. Diego räddar utsatta djur på olika sätt, och på vägen får barnen lära sig en hel del om både djuren och den värld de lever i. Vad finns och finns inte i Afrika och vad äter en krokodil egentligen? Här hemma pratar barnen en hel massa om djur jag knappt känner till och de kan detaljer om dem. Lite engelska blandas in i programmet och barnen svarar på frågor och hänger med lite mer aktivt till skillnad från när de slötittar på andra program. Diego är 8 år, äventyrlig och har en förmåga att kommunicera med djur, och är kusin till Dora som i Dora Utforskaren. Jag gillar Dora rätt bra också, hennes små äventyr riktar sig bra till de lite yngre. Max blandar fortfarande mellan Diego och Dora, och ibland är båda med i Diegos program. En tredje huvudperson är Diegos syster Alicia som är riktigt smart, och tar hjälp av böcker för att ta reda på sånt hon inte kan. Någon skrev någonstans att Diego spär på könsroller och är dåligt ur genussynpunkt, men jag tycker inte det. Det är tre barn med i de här programmen, två tjejer och en kille, och alla är bra på olika saker. Jag tycker inte man behöver göra en större grej av det än så. Mina barn tror jag knappt reflekterat över vem som är vad och vem som är bra på vad.
Så nej, här hemma får Diego och Dora väl godkänt och jag är glad så länge dessa program är favoriter!
Små Einsteins är ju annars ett fantastiskt program, de perioder då de varit intresserade av det har jag jublat. Stella tittar mycket på Horseland, det är jag mindre förtjust i. Stereotypt och utgår ifrån att några är elaka (för att någon är snyggare/rikare/mer framgångsrik) men till slut så förstår de elaka att den där perfekta personen är snällast av alla och så blir alla kompisar. Isch. Backyardigans har Stella slutat titta på, och jag ska ärligen säga att jag själv inte orkade lyssna på det så jag har mindre koll på det. Samtidigt så är jag glad så länge de mer våldsamma inte intresserar, jag tycker inte att 5-åringar ska se varken Beyblades eller ja – sånt. Jag märker att barnen på Max avdelning ser sånt i mycket högre utsträckning än Stellas, och det bidrar till både hårdare ord och attityd.
Något som förvånat mig är för övrigt att Max – som älskar bilar – inte fastnat för varken Cars, Rorri, Byggare Bob eller något av de där typiska bil/byggar-programmen.
Programmen ser de förresten mestadels på Netflix eller SVT (/play). Här finns varken Nickelodeon eller Disney-kanaler.
Vad funkar bra hemma hos er? Har ni några tips eller förslag?