Tänk för ett gäng år sedan när det spelades innebandy på lite seriösare nivå – då var det svårt att motivera sig till att dra ut i mörkret för extra intervallträning och sånt före träningen. Man gjorde det för att man måste. Numera finns inga sådana mål och det är inte direkt försäsong inför någon specifik säsong heller, men ändå packar jag frivilligt en hel arsenal med prylar för en kvällsträning. Eller rättare sagt två.
Innebandyklubba, gå-stavar, pannlampa, reflexväst, innebandyskor, terrängskor osv.
Kvällen inleddes nämligen med de här sköna träningstjejerna i Hammarbybacken. Vad Michaela och vår tränare för kvällen Linda gör? Tittar uppåt för att inte blända kamerna med sina pannlampor. 🙂
Lerigt värre! När vi körde ”sprättsteg” och skridskohopp uppför backen var det omöjligt att inte slinta med fötterna – inte ens icebugsen bet på det underlaget.
Vi körde med stavar, först stavgång upp på toppen. Därefter 5 varv sprättsteg upp i nedre branten följt av 5 varv skridskohopp på samma ställe. Sedan ytterligare två varv upp på toppen. Utsikten över stan i mörkret var lika magisk som den är på sommaren och Globen lyste i Djurgårdens färger (se nere till höger). Kanske var det en hyllning till mig och Michaela som drog iväg och tränade innebandy direkt efter med just nämnda lag? Förmodligen!
Emma och Karin fullbordade sällskapet ikväll. Bra jobbat alla!
Riktigt rolig kväll, variation i träningen och träningssällskap är det bästa som finns för motivationen!