Jag borde inte blogga ikväll, det här humöret passar inte mig (och jag är därför tacksam att det kommer så sällan). För auch vad mina barn prövat mitt tålamod idag. Eller det senaste dygnet. Stella är i någon enorm sovsvacka som är helt galen. Att en nästan 5-åring kan vakna typ varannan natt och vara vaken (och hålla oss vakna) i upp till två timmar är bara sjukt. Det hela baserar sig på ”Jag kan inte sova! Jag kan inte ens försöka!”, vare sig hon ska försöka somna på kvällen eller råkar vakna till på natten. Dränerande. Inatt späddes det på lite av nyuppkomna eksem. Det lider jag såklart med henne för, det är efter vattkopporna hennes hy blivit torr och eksem uppkommit (jag känner igen dem, kan ha lika under perioder av stress/dålig sömn). Så även om jag somnade 11 var jag inte pigg när Max vaknade 05.55 – för jag hade två timmar med en ledsen/arg Stella mitt i natten.
Oj, uppsatsen om natten?
Dagen har visserligen flytit bra på ett sätt, vi hade alla roligt på SATS Hornstull imorse då vi fick med T & E vilket innebar träningssällskap åt mig och minisats-sällskap åt Stella. Det här grymt bra passet körde vi, kopiera och kör!
Jag har varit smart och skött all handling innan, de är inte så kul att ha med sig på affären för tillfället. Men tjat om korvlunch och löfte om att baka på eftermiddagen fick ge ett besök ändå. Det slutade med att Max drog, Stella stoppade honom utanför affären varpå han ramlade och skrapade upp hela kinden till blodvite. Typ så. Motlutet?
Barnen dock har tagit leka-ihop-utan-bråk-rekord vilket var kul även om det innebar stora kaoset. Hela tältet på bilden nedan var fullt med saker ända upp till taket- toppat med en godispåse (Max naturgodis med härligt kladdiga choklad – och yoghurtgrejer) upp och ner på toppen. Förutom några platta som med omsorg placerats i ett visitkortsfodral. Jag älskar visserligen charmen i det hela. Barn.
Det har varit två rätt labila och ömsom ynkliga kids jag haft att göra med idag, och att eftermiddagens planer på besök till Lumas bibliotek kändes lämpliga att ställa in var nog både bra och dåligt. De klarade inte mer men klarade ändå inte att vara inne heller. Att gå ut försökte jag med men fick ingen med mig och så sugen var jag inte själv på att gå ut i heldagsregnet så att jag tvingade dem, om man säger så.
När det så slutligen tystnade från bådas rum strax före åtta ikväll var det med glädje jag konstaterade att jag presterat stordåd genom återanvändning av rester. Barnens matvete som blev kvar la jag i en fantastisk dressing/marinad från det här receptet, grillade kycklingen som blev kvar från deras gryta gifte sig fint med lite parmaskinka och halloumi jag hittade i restlådan i kylen, och mango toppade det hela. Grymt gott. Var jag värd ett gott glas McManis till? Oh ja.
Imorgon hörrni är en annan dag! Får jag bara sova så ska jag nog kunna njuta det utlovade solskenet och den tvåsiffriga värmen också. Ett enkelt men ganska bokat schema med knatteskutt och kompisdejt/kolla hammarbytåg passar nog oss fint. Mer stimulans passar oss alla bäst. Att ha en så intensiv dag så jag visserligen kraschar på kvällen i soffan men med en känsla av att vara en bra mamma (och ha nöjda, glada barn) tilltalar mig mer än att känna mig missnöjd över samma labilitet hos mig själv som hos mina barn under en sån här dag.