Jag landade i en tidning senast hos frisören, och på ett uppslag stod det om backpacking i Nicaragua. Jag fick lite snyft inombords av det. Dit ville jag. Dit skulle vi. Vi hade en resa planerad, och skulle backpacka Nicaragua, Costa Rica och Panama. Verkligen göra Centralamerika, helt och fullt, i en månad. Det var vår bröllopsresa, men planen var inte några lyxiga resorts för det – det är inte vår grej. Jag längtade, och anmälde mig till en kvällskurs för att väcka liv i gamla skolspanskan.
Fast det kom lite emellan.
Några månader före bröllopet visade det sig att jag var gravid. Inte planerat. På Henkes jobb dök en chans upp att jobba i New York i tre månader. En chans vi såklart tog.
Jag kunde inte ta alla vaccineringar som kändes nödvändiga för länder som Nicaragua, med tanke på graviditeten. Och, något sådant gör ju att man känner sig mer sårbar och, nej. Vi bokade om. Drog ner till tre veckor, bara Costa Rica, och stannade sedan i New York direkt efteråt.
Costa Rica, som är ett land med mycket (mestadels amerikansk) turism. Ett fantastiskt ställe med mycket variation på liten yta. En aktiv semester, en njutningsfull semester.
Vi reste runt i inlandet och på västkusten (Stilla havskusten). Njöt näst intill folktomma stränder i Montezuma och Manuel Antonio. Insåg att boende var ganska dyrt och att det var svårt att resa utan bokningar – vi bodde inte på de bästa ställena. Men fick den vackra inramningen.
Manuel Antonio som är en nationalpark på samma gång. Fantastiska stränder, vandringsleder och galet mycket djur. Apor överallt och hela tiden.
Såg en tidigare ganska platt mage börja spänna, lagom till jag passerade halvvägs.
Montezuma. En väldigt gulligt litet strandsamhälle.
Vi käkade en massa nachotallrikar och grymma surf’n’turf. Tittade på alla surfare – vågorna var enorma! – och körde lite bodyboarding. Gick vandringar till fantastiska utsiktsplatser.
Vi var aktiva. Var i regnskog i Monte Verde/Santa Elena. Vandrade, gick på djurspaningar och såg allt ifrån tarantellor till bältdjur, sengångare och tvattbjörnar. Åkte linbana fulla av adrenalin. Upp emot 80 meter upp i luften, linor på 400 meter mellan träden.
Insåg att vissa aktiviteter – inklusive snorklingsturer med båthoppande på enorma vågor – var lite väl vågade för gravidmagen. Körde lite hästridning istället. För typ första gången på hästryggen hamnade vi på stooora djur och fick gå på rullgrus i backar och galoppera över öppna fält. Blev det värsta gravidaktiviteten? 😉
Hade fantastiska vyer över aktiva vulkanen Arenal. Badade i varma källor i kvällens mörker och såg lava rinna utefter vulkanens sidor. Mäktigt.
Vi älskade Costa Rica och hade tre fantastiska veckor. Det fanns så mycket att se på så liten yta, sån grym mix av natur, djur, aktiviteter och stränder.
Däremot gillade vi inte att det inte var så backpackvänligt – svårt att hitta boende spontant och dyrt boende inte minst, att det ibland kändes väldigt amerikansk-turistigt och att det var svårt att komma off turist-track – trots att vi valde lokalbussar istället för turistbussarna enbart för upplevelsens skull. San Jose var inte heller någon rolig upplevelse – fint på dagen men galet kriminellt om kvällarna och ingen stad man gick mer än ett kvarter i.
Så jag skulle säga att Costa Rica är ett land av njutning och ett ställe som kan ge fantastiska upplevelser. Men vi kommer nog inte tillbaka. Inte till Nicaragua heller – trots sorgen i hjärtat när jag läste artikeln ovan. Det finns fler ställen och vi känner att vi fått rätt mycket Centralamerika ändå.
Läs gärna mer om vår resa här.
