På seneftermiddagen igår, sådär mitt i Kalle Anka, var det dags att bege sig till min svägerskas bror med familj, där årets firande tog plats. De är 10 vuxna, 2 barnfamiljer och 3 par far/morföräldrar som turas om att agera värdpar. Vi blir lite utöver, en bonus (förhoppningsvis positiv) som dyker upp var fjärde år ca. Varannat år är vi utomlands och varannat med Henkes familj. Vi kände oss hur som helst väldigt välkomna – och förutom det så var det ju njutning att få fira jul i det kanske allra finaste hus jag varit i. Vid sjökanten, nybyggt, med fantastiska vinklar och rymd. Banne mig perfektion.
Fast största behållningen var ju annars förstås trevligt sällskap, glada barn och god mat.
Max hade fått lite frisyr i det allt för vildvuxna barret. Gulliga barn lekte hur fint som helst utan drama hela kvällen. Roligast var såklart klapparna dock. Entusiastiska och tacksamma små barn (fattas bara annat).
Och så den där tomten. Han kom förstås. Om än lite väl sent – den där långa väntan, vad ska den vara bra för egentligen? Fast ingen nöd på dem förstås, och OJ vad glada de blev när han väl kom. Max var inte ett dugg rädd utan vrålade ”KOM IN, tomten, KOM IN, tomten!” (Pom IN tompen!) som att det var han som bjöd in till fest eller nåt. Stella hoppade jämfota i flera minuter. De var så glada så, visade glatt sina julklappar direkt efter att tomten gett dem till dem och det blev kramkalas, både egna kramar och en rejäl gruppkram. Alltså, lyckan.
Efter god och mycket mat och ännu mer klappar och sånt, så blev det julklappsspel för de vuxna, Max somnade som vanligt i en ny dubbelsäng och övriga barn lekte med nya saker och kollade film. Vid midnatt hade alla barn dynat in lite här och där – 12-åringen och 9-åringen i varsin soffa, 6-åringen likaså. Den enda som var vaken var – Stella. Yngst och kvällspiggast. Hon är lite som sin mor – kan vara trött på dagen men får liksom ny energi när klockan passerar det där som egentligen är läggdags.
Så hon somnade inte förrän i bilen hem vid 00.45 (!). Som tur är har hon ytterligare en sida från sin mor – förmågan att sova länge på morgonen (såvida hon inte blir störd) för att kompensera. 11.15 (!!) kom hon tassandes i förmiddags, nyvaken. Rekord i sen sovning och rekord i sovmorgon.
Snön lyser vit på taken, endast tomten (och nästan alla vuxna, och Stella) är vaken.
Det var en vrålmysig jul och vi hoppas att det inte behöver dröja lika länge igen innan vi firar med det här glada gänget. Fast, det gör det nog.