Jag vet att många avskyr när livet framställs som ”för bra”.
Men vad ska man göra när man njuter av just det där livet, och är så otroligt glad och tacksam för allt vad det innebär?
Inte minst dagar då man påminns om det som mest. Om hur bra det kan vara. Om hur fantastiska vänner man har. Hur lyckligt lottad man är – samtidigt som det där med vännerna kanske kan vara något man till viss del förtjänar..?
För att inte klubbas ner av storheten i det ibland, liksom landa i en evig tacksamhetssnurra kring det, så tänker jag så.
Iallafall.
Efter den där skridskosvängen åkte vi hem för att hämta Max innan själva riktiga festligheterna drog igång. Väl hemma så meddelade mor (-mor) att minsta festdeltagaren just kräkts. Ajaj. Inte kul. Vi hoppades på pepparkaksdegen sedan förmiddagens bak men återvände såklart själva (med Stella).
Började med femkamp. Hur kul som helst med många vinnarskallar i sällskapet. Stella var glad och ville göra allt – kul!
Säckhoppning och massa andra grenar roade stora som små.
Lite kallt var det allt, men efter en timme ute och prisutdelning inne skulle vi få bli varma… Min kompis man som är Crossfit-instruktör körde ett pass med 15 starka. Kul! Inte så olikt varken den pulsbaserade styrkan jag är van att köra eller crosstraining-passen på SATS – men extra kul med ordentlig teknikkoll ihop med att köra antal per övning ihop med en vän. Bära på ryggen och squats blev det gott om!
De som inte tränade badade med barnen. Bassängen hade vi helt för oss själva, hyrd. Kul – och framför allt måste man ju bara älska att den är babysims-varm med lika varm luft.
Efter några timmar hämtades sedan alla barn, och vi fick pizza till hallen och drack öl och umgicks. Lovely.
Från det till hemmafest, vidare ut på stan och rolig dag blev dito kväll och sen natt. Wow och tack igen bästa arrangörer tillika vänner. Mitt liv är så rikt.
Men sen – för de som hatar positiva bloggar och fb-inlägg så kan jag berätta att Max kräktes igen på kvällen. Vi har en jobbig natt framför oss (hemkomna riktigt sent), sådär på småbarnsårs-vis, men jag kommer ta det utan att klaga. Med svordomar och trötthet möjligen men mitt minne från idag kommer inte alls vara det – utan bara allt annat. Fina kompisar och en härlig dag med våra barn. Det är kvalitet det. Livsglädje, essensen.
Barnen. Och efter lämning (hämtning) av dessa – några av de vuxna