Sanningen är ändå, att även om de retas och blir trötta på varandra ofta, så är de ändå oftast glada över varandras sällskap. Och gör typ sånt här. Och jag älskar’t.

20120713-190117.jpg

Sen kan de följa upp det med galet intensiv lek, så där så man har hjärtat i halsgropen konstant, samtidigt som man njuter.
För det kan ju avslutas med gråt också. Och sånt tråkigt som att springa rätt in i köksbordet (ja, mitt på långsidan?!), falla som en kägla med en redan begynnande fetingbula i pannan för att slå bakhuvudet i stengolvet. Aj. Ja, jag har googlat hjärnskakning men tror nog vi klarat oss den här gången (också). Häftig gråt men snabbt glad igen. För att snart floppa ner från bäddsoffan. Han kanvår son, väldigt bra, men han är vääääldigt intensiv.
Fredag den 13e idag ja?

1 Comment

  1. Åh, vad söta de är! 🙂

    Syskonkärlek är verkligen fantastiskt. Och större blir den ju äldre de blir och de ”växer ikapp” varandra mer. Märker det på mina grabbar. De är nästan som twins, så otroligt tajta! Märks inte minst när andra barn är på besök. De håller ihop, de små gräbsen. De bjuder in andra till lek, men man märker att de går till varandras försvar hela tiden om något händer.

    Sedan är det ju världskrig här hemma minst 15 gånger om dagen. Det är inte lika mysigt, men verkar vara baksidan av medaljen. Knuffar och andra tjuvnyp är grejen just nu. Och att ta varandras grejer och sedan springa iväg så fort de kan. Tålamodet (vårt, alltså) prövas konstant… 😉

    Syskonkärlek, var det ja. De är ju extra söta när de sover. 😉

Write A Comment