Igår (torsdag) åkte vi vidare, nu till Plantation Island Resort på Malolo LaiLai.
Det föranleddes av mycket bryderier. Här på Fiji är det nämligen inte så bara att ta sig från ett ställe till ett annat om man avviker lite från båtarnas bestämda rutt, t.ex åker från Yasawas till Mamanucas. Det visste vi inte innan (och tydligen inte vår kontakt på STA travel heller som rekommenderade Plantation Island), typiskt sånt vi var lite ”oroliga” för innan vi åkte – det gick liksom inte att få bra info alls eftersom så få svenskar åker hit. Så det blev lite fel, trots kort avstånd på kartan.
De två timmarna det skulle ta med båttaxi/jetboat direkt skulle kosta 5000 SEK. Kan ni fatta?! Sjukt!
Så ett tag tänkte vi avboka trots kostnad på 2 nätter (ca 2500) isåfall. Och framför allt var vi såklart osugna på att lämna Octopus för ett så mycket mer ”stor-resortigt” ställe som Plantation.
Som vi valde för att ge Stella chans att träffa andra barn (mest backpackers på Octopus, trodde vi helt korrekt), göra barnaktiviteter och att själva få stimulans som tennis, kajak och sånt – och möjlighet till barnvakt.
Nåväl. Till slut bestämde vi oss ändå för att åka, men tog den normala vägen, i form av Octopus speedboat till mainland -> minibuss till annan hamn -> Plantations speedboat fram. Bara totalt 1600 SEK 😉
Schyssta som de är på Octopus åkte de dock lite tidigare med båten än enligt tidtabell så vi fick allt att klaffa och slapp tre timmar i hamnen – och istället tog hela resan bara 3,5 timme. Finemang.
Väl framme fick vi våra farhågor lite besannade. Det är sjukt mycket resort här. Semesterfabrik. Inget vi någonsin tilltalas av (men som många skulle bokstavligen älska), någonstans.
Fast alltså läget är fantastiskt. Vacker strand, väldigt Fiji. Personalen trevlig, besökarna (enbart aussie + NZ såklart) på bästa semesterhumör men inte så sugna att prata med andra – som oss eftersom alla är just på semester, med hela sin familj typ. Och barn är det gott om. Stella har inte alls någon lust med barnklubb för hon förstår ju inte så mycket engelska (och vi har inget behov att lämna henne heller). På Octopus var det få barn men intimiteten gjorde att alla umgicks oavsett land/språk och ålder. Första dagarna satt Stella i princip ihop med mysiga F, svenska på 6 år. Det var ju riktigt lyckosamt lyxigt.
Vad mer, jo. Restaurangen är stor, resort ni vet, med okej mat men inte mer. På plussidan dock att vi äntligen kan ge barnen bra mat i rätt tid vilket var svårt på Octopus. Här är det bra buffé åt dem på barnvänliga tider.
På stranden finns en massa roliga grejer som kajak med glasbotten, och jag och H spelade faktiskt tennis idag i över en timme, SÅ kul!
Stranden är ljuvlig, och dessutom barnvänlig med en del skugga och långgrunt. Där hade vi det enormt bra idag jag och Max, medan Stella åkte vattenrutschkanan vid poolen ungefär 200 gånger.
Bungalowsen (bure som det heter här) är väldigt smakfulla och layouten på området (som är väldigt stort) är genommysigt. Vi bor dock i snikvarianten (Fiji är dyrt!), rum – som är stort, luftigt, ljust och fräscht. Motsatsen till vår lilla dunkla (om än charmiga) bure med tillhörande tusenfotingar, iglar och skalbaggar på Octopus. H sover aningen bättre – med färre drömmar – om man säger så. 😉
Ikväll gick vi också till en annan restaurang på området, som var betydligt mysigare då den var i mindre skala och nere på stranden med kulörta ljus mot bar himmel, som inramade stället. Grillad fisk, scampi och bläckfisk smakade toppenbra.
Så jo, det är klart att det här är super och skulle vara en dröm vilken dag som helst… Men nu är det ju det med vi och resorts som andas charter. Ingen direkt match. Och inte minst då med Octopus som förra ställe, som vinner duellen mot vilket ställe som helst i världen typ. Orättvist utgångsläge för Plantation. 😉
Men alltså, vi har det ju enormt bra. Att vi skulle gjort lite annorlunda om vi visste påverkar inte det. Här avslutar vi Fiji (mot Nadi för en natt där på söndag, mot Sydney måndag morgon) på ett absolut värdigt sätt. Fiji paradis. Semesterparadis.