Tänk att jag är mamma till en 2-åring! I två hela år har Stella funnits hos oss, och ändå slås jag fortfarande ofta – säkert varje vecka – av tanken ”Hur sjutton kom hon hit? Vad kom hon ifrån?” när jag ser på henne. Det känns fortfarande lika overkligt.

Om ettårsdagen var en wow-känsla i att faktiskt ha upplevt ett helt år som förälder, se på en bebis som blivit till ett barn, så är känslan runt tvåårsdagen att vår lilla Stella verkligen är ett barn nu. I bemärkelsen en individ med en stark egen personlighet och integritet, som har en förmåga att sätta ord på sina funderingar och känslor, och som rör sig i världen med en sån självklarhet som hade hon funnits i den här världen för alltid.
Det är så mäktigt, det här med föräldraskapet.

Vad gäller personligheten som är så tydlig numera så slås jag också ofta av tanken att många saker verkar vara så påverkat av mig och H, vilka gränser vi sätter och hur vi uppfostrar henne. Men så mycket är också helt eget, saker som funnits där från början. Omvärld versus medfött. Fascinerande.

Livet med Stella är fortfarande en njutning varje dag. Man tror på något vis att första året är den tid då mest händer utvecklingsmässigt, men så är det inte. Varje dag upptäcker jag nya färdigheter hos Stella, nya ord eller motoriska framsteg, nya funderingar och påhitt. Jag är så glad att jag får uppleva det. Samtidigt kommer såklart också mer utmaningar, högre krav på oss som föräldrar. Uppfostran och att vara konsekvent är viktiga bitar, och det är helt klart svårare och mer krävande. Vad gäller den biten har vi en intressant tid framför oss.

En av de mesta klyschorna gällande barn är när alla säger att ”det blir bara roligare och bättre med tiden”. I början kunde jag bli så provocerad av det. Allt var ju så sjukt bra just nu, så vad snackar de om? Sen sitter jag här, och kan bara hålla med. För varje dag växer kärleken sig starkare, vilket i sig är ett under med tanke på att den är maxad från dag 1. Hur kan kärlek vara oändligt? Och roligare blir det, att vara med mitt barn, varje dag som går. Också detta när man tror att det redan att man nått toppgränsen.

Nu går vi in på Stellas år nummer 3, och jag hänger ödmjukt och närvarande med på resan.
Grattis min älskade lilla Stella på din 2-årsdag. Jag älskar dig så mycket!