Bryt ihop och kom igen – sovkur kväll och natt 2

Det är lite så det känns just nu med sömnkuren.

Igår kväll var Stella vråltrött och det krävdes bara 2 omgångar solfjäder och ramsa innan hon själv somnade i sin säng. Ett ordentligt framsteg från dag 1 då det tog runt 20 gånger. Å andra sidan var hon otroligt trött igår. Men hon var faktiskt rätt trött även första dagen, så jag tror det var ett steg framåt.

Men natten sen. Stackars, stackars H! (Och Stella)
Stella vaknade flera gånger, och en gång höll han på i 1½ timme innan hon somnade om. Det var inte så att hon var vrålarg eller ledsen under den tiden, men hon somnade bara inte om. Frågade och frågade och frågade. Och trätade. Och ropade ”Äta!”. Grejen är att hon fortfarande inte har matlust efter sin febersjuka, så hon får i sig väldigt mycket mindre om dagarna än hon brukar. Vi brukar ju aldrig ha någon anledning att ge välling på natten, och gör det inte heller på morgonen just för att inte hamna i någon nattmat. Välling dricker man på kvällen vill vi förmedla till 100% liksom. Men det går ju inte att neka när hon är uppenbart hungrig! Så efter vällingen somnade hon om (dock ”själv” efter solfjäder och ramsa).

Visst går det framåt, men jag är enormt rädd att hon nu ska börja med nattvälling istället. Det är ett träsk som verkar enormt jobbigt att ta sig ur när de är i det och så gamla så de är medvetna. Idag ska jag se till att hon äter massor. Favoritmaten (lax- och broccolipasta) i obegränsad mängd och kanske tom dubbel kvällsvälling är planen.

Jag vet inte jag. 3 nätter säger de, och jag hoppas det blir lite bättre ikväll och inatt. Just nu känner vi oss som riktigt elaka föräldrar. När Stella vaknade runt 07.20 imorse var hon enormt trött. Det var en gnällig tjej som gick till dagis, och som grät vid lämning för första gången på länge.

Jag måste tänka att vi gör detta för hennes skull, för långsiktigt bra sömn.

Idag är det jag som går hem lite tidigare (och kompenserar för 2 jobbade timmar under tisdagens VAB samt injobbad lunch – förutom minutrarna för detta inlägg) så hon får vila lite från dagisstimmet. Och boosta mamma. Den mammiga lilla har ropat väldigt efter mig, och eftersom vi inte sågs igår eller imorse (eller inatt) så är det läge för lite kvalitetshäng. Kanske en sväng på bokrean och sedan hem och läsa massa roligt nytt.

Sen hoppas vi på steg bara framåt och inte bakåt. Just nu är jag lite skeptisk, och känner att Attityden kanske är lite sisådär.

  1. Förstår er oron för natt-välling. I vårt fall har det också varit att så fort Cissi är sjuk och äter dåligt på dagen kompenserar hon det med att äta på natten. Men i hennes fall ordna det upp sig av sig själv i takt med att hon äter mer och mer på dagarna. När vi märker att hon äter ordentligt är vi hårda på natten och ge henne inte välling och då brukar trenden vända. Det gör att jag inte är så orolig för natt-välling utan tycker det är positivt att hon själv tar igen det hon missat på dagen när hon har dålig aptit. Antar att det man också kan göra är att när man märker att hon får aptiten tillbaka är att ge henne mat som man vet att hon älskar så att hon absolut håller sig. Om hon vaknar borde det lättare att få henne att somna om utan välling.
    Sen kanske hon har saknat sin mamma de senaste dagarna och vaknat lätt av ljud för att se om du kommit hem. Vem vet. 🙂

  2. Vi tänker lika med nattvällingen, helt klart. Skönt att höra att det trenden vänder sen när hon blir frisk och ni är bestämda. Stella var bara några månader när vår BVC-tant sa att ”det är inte vad de äter som sista mål som sätter ribban för natten, utan vad de får i sig hela dagen”. Jag försöker ha det i åtanke, tycker det lät så klokt, så det är ju givet att man får försöka ha lite känsla för hur de fått i sig i stort under dagen.

    Vi kan ju verkligen hoppas att det är enligt din teori med vakna-och-fråga-efter-mamma! Så att hon inte gör det alls idag när jag är hemma + är den som kör läggningen 🙂

  3. Jag skulle inte börja med kuren förrän alla är 100% fit och Attityden sitter som en smäck. Inte det du vill höra men för oss har det varit viktigt att ge samma svar hela tiden. Samma rutiner och samma tider. Samma samma lika lika.
    Jag tror dock att när ni ser att hon får i sig bra med mat under dagen kommer nattmaten inte behövas alls. M a o kommer det ge sig med tiden. Men anledningen till att du känner att Attityden inte riktigt sitter, tror jag beror på att hon varit krasslig. Mammainstinkterna är i fullt omlopp och det blir lättare att tveka. Men när hon är helt frisk igen kommer Attityden tillbaka, om inte förr.
    Du har rätt tänk och kommer att greja detta galant.
    Hoppas ni får en mysig kvalitetsstund!
    KRAM

  4. Heja heja er! Ni har helt rätt i det ni gör, pepp pepp!! Stella far absolut inte illa, då skulle ni göra ett litet studiebesök hos oss när vi kör sömnrace hihi. Då är det så man tror att vi misshandlar vår son. Snart är ni helt på banan igen, låter superbra med extra mat dagtid. Kram vännen!

  5. Hm, jo sant att det är viktigt med rutinerna. Men rutinerna är där, i form av att hon sover samma tider osv varje dag. Men matintaget har du rätt i att är lite lågt för tillfället, det är synd. Men vi bara kunde inte vänta, för nästa helg är vi bortresta (första gången någonsin flera dagar) så det måste vara klart innan. Och vänta ännu längre pallade vi inte, vi är lite sänkta av att det varit så jobbigt på slutet och vi vet ju att det GÅR att ställa till rätta och att hon haft bra och trygg sömn tidigare. Det är ingen omöjlighet, liksom. Så det var lite nu eller aldrig… Fast visst, tajmingen med maten är inte hundra.

    Attitydproblemet är nog snarare att det är rätt jobbigt hela grejen. Och att hon ju haft en vaken timme per natt båda nätterna, och man blir så osäker i om vi bara ställer till saker istället för att göra saker bättre. Liksom ”hon sover ju bra mellan oss, funkar inte det ändå…”. Fastän jag vet att det inte är en hållbar lösning. Visst, hon sover sina hela nätter oftast så – men läggningarna är väldigt jobbiga och varannan natt sover vi dåligt. Men mitt i processen är det så lätt att tänka att ”det nog kanske inte var så dumt ändå”.

    Fast vi är konsekventa och ger samma svar, det gör vi. Men inte vet jag hur bra poker face vi har, enligt henne…. 🙂

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *