Sängskräcken

Just innan vi drog till Thailand hände något konstigt med Stellas sovning. Hon började totalvägra att somna själv i sin säng. Mycket konstigt, då hon gjort detta varje dag sedan hon var 5-6 månader. Det blev inte heller bättre av att vi satt bredvid, utan hon skrek som av skräck om vi lade ner henne i sängen.
I Thailand har Stella somnat i vagnen nästan varje dag. 2-3 dagar har hon somnat mellan oss, vilket var när hon var sjuk. Hon har flyttats över till spjälsäng och sovit där på nätterna, och ganska ofta sovit mellan oss. En natt sov hon hos farmor och farfar och somnade då själv (!) på en madrass på golvet (!).

Igår kväll ville hon inte somna i sin säng, och jag la mig med henne i vår säng så hon fick somna där. Det var mycket nytt, mycket upp och ner med tider och resor och annat, och hon verkade behöva tryggheten. Bredvid oss somnar hon numera på ett par minuter. Bra och dåligt. Vi vill inte att det ska behövas för att hon ska kunna somna. (Dock ej att blandas ihop med att ge henne den tiden, nattar gör vi gärna, sitter bredvid gör vi om det behövs – men jag tror inte på att somna med oss liggandes bredvid henne)

Idag totalvägrade hon sin säng igen. Däremot somnade hon själv (!) i våran säng (!).

Jaha ja. Slutsatser om detta? Hyfsat irriterande är det, och jag vet inte hur vi ska få rätsida på det. Inte sjutton lägger vi ett skräckslaget barn själv i en säng. Somna-själv-övertygelser till trots – någon förälder som tror på skrik har jag aldrig varit. Men varför totalvägrar hon helt plötsligt? Är hon rädd för något? Sin säng, sitt rum?

Vi tänker att vi kanske ska testa med madrass på hennes rum, för att köpa ny säng om det hjälper. Egentligen är hon lite liten för vanlig säng känner jag dock… Jag vet inte jag. Samsovning har vi iallafall inte tänkt fortsätta med, och att somna själv tycker jag att ett barn ska kunna göra. Vi vet ju, vi har ju jobbat för det och nått dit förut.

Så, nu är alla med teorier välkomna att kommentera friskt. 🙂

  1. Nu är det ju stooooor åldersskillnad – men det vi gjorde när A inte gillade sin säng alls – det var att vi busade med honom i sängen när han skulle lägga sig. Lekte med mjukisdjuren, etc. så att han skrattade och hade skoj i sin säng. Efter det fungerade det.

    Annars kanske en ide att göra något skojigt och mysigt i sängen dagtid så att det blir spännande att lägga sig igen på kvällen.

    Som sagt, stor åldersskillnad, men kanske värt ett försök..=)

    Hoppas vi får träffa er snart.

    stor kram

  2. Elis gjorde precis samma sak.. vi gjorde som Lin skrev, busade massor precis innan läggdags och fortsatte att busa nere i sängen. Kramades MASSVIS och buspussades. Efter ett par veckor så gick protesterna över och nu är ordningen återställd igen.

    Vi tog iofs bort sidan på spjälsängen efter någon vecka av detta och det gjorde faktiskt saken bättre. Vet inte om ni har gjort det med Stella än men det kanske kan vara något att överväga?

  3. Jag tror, och jag säger tror, att det ni ska göra nu är att INTE ändra något. Dvs inte springa och köpa en ny säng eller göra några större ändringar. Jag tror att efter resan och all omställning som varit så är det hon behöver lugn och ro, samma rutiner varje dag och jag tror också att tiden kommer att visa er vilka nya nattningsrutiner som passar er bäst.
    Så kärlek, mys och lugn och ro. Bara somna hemma varje dag någon vecka efter samma rutiner så hon verkligen känner att nu är det tillbaka som vanligt igen.

    Stort lycka till.
    Kram

  4. Glömde, nattskräck är ju vanligt i den här åldern, men det ger sig också.
    Synd bara att det är så tufft med sömnstrul, men jag tror ändå på att det ger sig med tiden, eftersom det inte varit några problem innan.
    Kram igen

  5. Våran A hade en liknande sväng ung i samma ålder. Vi blev ju gravida och ni har varit iväg plus att dagis väntar. Håller med Helena, gör inga stora förändringar. Vi bytte säng och A vägrade sova i den. Sedan bytte vi tillbaka till spjälsäng men det var redan ”kört”. A sover numera, 1 år senare, mellan oss. Jag gillar det visserligen. Sinegen sänge. Den kallar hon för myshörnan…

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *