Life stories, Livet

Hej vardag (och lite om café Familjen)!

augusti 29, 2016
img_6954.jpg

Bilden ovan är ju visserligen allt annat än vardag – utan visar vackra Lappland, eller närmare bestämt utsikten från ett charmigt café vi käkade lunch på igår när vi var på väg mot Lycksele (vi flög därifrån istället för från Hemavan hem). “Alltid gott kaffe” och så utsikten över sjön på det (Malin och Greta sitter på deras balkong som ni ser i rött nedan) – en kombination som tilltalade mig kan jag säga. Förutom ytterst gott kaffe och vacker utsikt fanns också jättegod mat, hyllor med övervägande ekologiskt utbud, goda rawbars och himla trevlig personal – ta vägen förbi café Familjen nästa gång du är i Tärnaby!

Hemma landade jag på kvällskvisten, just innan barnen skulle lägga sig. Det var mysigt att hinna säga godnatt till dem, och Meja tog vid med amningen där hon avslutade i fredags. Två dygn verkar vara som ungefär inget i sammanhanget, och medan jag var borta åt hon mer vanlig mat och sov bättre på nätterna. Såklart. Nu är det matvägran (från min del alltså) på nätterna som gäller, till 100%. När jag var borta sov hon nämligen i princip igenom natt två, och det är långt ifrån hur vi haft det på slutet. Inatt tog jag på en nytvättat t-shirt och var hård – och det gick bra med bara ett uppvak även om det landade på närmare timmen då hon blev lite sur av nekandet och först inte ville somna om. Det här var mellan 4 och 5 och efter det somnade hon och sov till 7 – och var utan mat till 7.30 – så mat på natten behövs verkligen inte. Heja oss, nu kämpar vi på! Mot stabil nattsömn! Kämpa!

Idag har vi haft en mysig dag hemma, jag och mina tjejer. Utanför fönstret var det riktigt ruggväder med ihärdigt regn, så vi bedrev dagen med en massa spel, bad och lek. Stella var hemma då hon kände sig hängig imorse, men det verkar inte vara något rejälare som tagit fäste så imorgon får saker bestämt återgå till det normala – och jag utanför dörren.

Fjälllsemestrar, Outdoor stories

Mountainbike i Hemavan – en fantastisk söndag

augusti 28, 2016
mountainbike hemavan (2 av 16)

Det blev inte tillräckligt klart väder för varken kvällstur eller norrsken igår, så när vi avslutat den otroligt goda kräftmiddagen på Hemavan värdshus – och var inte så lite möra efter dagen – så gick vi direkt och la oss. Däremot vaknade vi till strålande väder idag, och det kändes som en otrolig bonus efter det härligt dramatiska rusket på fjället igår. Det var med andra ord med väldigt glada miner vi gick till Cykel & fiskecenter för att hämta ut våra mountainbikes efter frukostbuffén.

Cyklarna vi hade var otroligt fina! Riktigt avancerade modeller med dubbeldämpning (dvs däpmning/fjädring både fram och bak) – peppen! Avancerade betyder dock inte svåra, utan enbart extra bra, och gick förstås lika bra att bli kompis med för de av oss i sällskapet som aldrig cyklat mountainbike förut som för de med lite mer erfarenhet. Jag undrar vilka jag ställer mig till? Mitt halvår med regelbunden cykelpendling på racerhybrid har förstås gett mig en förståelse för växlar och annat på en ”riktig” cykel, men mountainbike har jag ju bara kört en handfull gånger…

mountainbike hemavan (7 av 16)   mountainbike hemavan (11 av 16)

Nu spelar ju som jag berättat tidigare inte nivå någon roll överhuvudtaget när man reser med Systrar i bergen, för de har alltid flera guider i sällskapet så alla kan få åkning med njutning, men efter dagens tur är jag ändå säker på att jag med rak rygg kommer att titulera mig mountainbikeåkare. Jag åker ju helt enkelt mountainbike med en otrolig entusiasm! Det är enormt kul, och jag vet nu med säkerhet att det kommer att bli ett stående inslag i mitt liv. Det dröjde några år in i det, men idag är första dagen på resten av det som det brukar sägas och jag är så glad att äntligen verkligen ha testat och fått njuta av cykling off road. Och veta att det kommer mer.

mountainbike hemavan (5 av 16) mountainbike hemavan (9 av 16)

För känslan, alltså. Den är något alldeles extra. Att först lägga i en lätt växel och låta benen jobba sitt yttersta för att klättra upp för en backe, och sedan trycka på några steg till för att få fart med sig ner i backen – och sedan susa fram i den högsta fart man bara kan uppbringa (och känna sig trygg med). Känna mjölksyran i låren gå ur samtidigt som vinden viner runt ens huvud… Alltså! Att dessutom göra detta i vacker terräng där skogen ibland öppnar sig för öppna ytor och utsikt över fjäll med snötopp… Bättre blir det inte!

mountainbike hemavan (4 av 16)mountainbike hemavan (5 av 5)

Så ja. Vi hade en otroligt härlig förmiddag när vi idag tog oss de dryga två milen runt Stabbforsturen, och jag är helt säker på att alla njöt – där vi susade fram genom skog, längs brusande älv och bredvid fjäll. I strålande sol.

mountainbike hemavan (3 av 5)mountainbike hemavan (4 av 5)

Tack för den här dagen; Systrar i bergen. Hemavan. Min starka kropp. Det här är inte träning – det här är vad man tränar för. Semesteräventyret.

mountainbike hemavan (2 av 5)

 

_________________________________________________________________________

Denna resa till Hemavan är en pressresa i samarbete med Systrar i Bergen, Hemavan och Craft Sportswear. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

Fjälllsemestrar, Outdoor stories

Hemavan – sommarfjäll, helirun och systerskap

augusti 27, 2016
Hemavan (1 av 1)-6

Den här dagen, alltså! Jag befinner mig verkligen mitt i min drömresa, och är så tacksam för allt jag får uppleva. Jag har sedan länge vetat att fjäll är magiskt, och börjat inse att det inte bara gäller vinter- utan även sommarfjäll; och att nu få uppleva dem på allra bästa sätt är helt fantastiskt.

Med bästa sätt så menar jag i sällskap med ett otroligt härligt gäng tjejer. Det är systerskap när det är maxat, och det är nog helt enkelt vad som händer när man sammanför ett gäng glada tjejer som har samma  intressen – i det här fallet en vilja att under aktiva former upptäcka och uppleva sommarfjäll. Det är pepp, skratt och samtal – intimt, prestigelöst och enkelt på samma gång.

sommarfjällFoto: Hemavanfly Cajsa, Malin, Greta, jag, Johanna (grundaren av Systrar i bergen), Betty och Mirja.

Jag sa innan att jag skulle på en form av träningsresa men av lite annat slag, och det stämmer på så många sätt. Det är långt ifrån prestation, utan har fokus helt på upplevelsen. Det passar mig perfekt!

sommarfjäll

Upplevelsen var det, ja – den vill jag förstås berätta mer om. Hela dagen har varit fantastisk!

Vi började med att åka upp till en lokal vid Högfjällshotellet, och där guidades vi genom en yogasession av fantastiska Mirja, med utsikt över fjällen. Regnmolnen låg trolska över topparna, och vi andades in luft – som var ledordet för passet.

dsc1767.jpgFoto: Hemavanfly. Våra kläder förresten? Craft Sportswear är med och sponsrar, och jag totalt älskar min outfit med de rosa, mönstrade tightsen och linnet i samma mönster (jag sitter längst fram till vänster)

Ett bättre sätt att möta dagen på finns bara inte!

Sedan åt vi en rejäl frukost på Fjällcenter, och bytte om för dagens stora äventyr – helirun. Vi blev upplockade av en helikopter från Tärnaby heli och uppflugna på berget, just bredvid Kungsleden.

tärna heli

Vädret var inte riktigt på vår sida när vi skulle bege oss tillbaka ner löpandes – men samtidigt så fick det mig att gå igång lite extra. Det är något med väder, alltså. Mer utmanade sådant – i en sådan här miljö och situation – ger ändå en extra känsla av att vara levande. Det kan kanske låta pretentiöst, men upplevelsen maxas när omgivningen är lite extra dramatisk, kan jag tycka. Vi hade regn och blåst, men jag som nyligen gjorde Åreskutan i ännu värre inramning vädermässigt och då inte såg mer än några meter framför mig var nöjd ändå. För utsikt hade vi gott om – flera mil tippar jag. Så otroligt vackert!

sommarfjäll Hemavan (2 av 4) Hemavan (1 av 4)

Vår löptur ner var härlig trots regnet vi hade i ryggen. Jag var lite orolig innan för min form, eftersom jag just börjat springa lite lätt igen efter Meja – men Systrar i bergen är noggranna med att alla ska kunna vara med och har alltid flera guider med i sällskapet så att nivån går att anpassa. Sedan blev det snarare tvärtom för mig dock – min kropp kändes lättare än på länge och jag njöt av varenda steg jag lade bakom mig. Vi varierade löpning med gång – och förstås fotopauser.

Hemavan (1 av 1)-8Jag, Mirja och Malin Nylén

När vi nådde vårt mål, den fräscha topprestaurangen Björk (mer om den i senare inlägg) var vi blöta och när vi kände efter även rätt kalla – men otroligt nöjda.

Hemavan (1 av 2)

På vägen ner från Björk lämnade vi kalfjället bakom oss, men det var inte slut på den vackra inramningen för det!
Hemavan (12 av 16) Hemavan (14 av 16)

dsc2048.jpgNedersta bilden, foto: Hemavanfly.

Hemavan är verkligen ett otroligt vackert ställe, och jag är klart peppad för resten av allt vi har kvar. Snart väntar middag, och sedan hoppas jag på att den sena kvällen bjuder på en tur på fjället igen – men det är nog lite beroende på om det spricker upp eller inte. Min dröm heter norrsken – som jag vill uppleva det! Håll tummarna!

_________________________________________________________________________

Denna resa till Hemavan är en pressresa i samarbete med Systrar i Bergen, Hemavan och Craft Sportswear. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

Livet

Hej Lappland!

augusti 26, 2016
img_6804.jpg

Jag har anlänt Lappland och Hemavan efter en smidig men aningen guppig resa. Propellerplanet från NextJet lyfte från Arlanda på kvällskvisten, stoppade till kort i Vilhelmina och fortsatte sedan den sista biten till Hemavan. Vid vår slutdestination var det inte alls samma väder som där vi startade – 28 grader och blå himmel – utan ungefär motsatsen. Det var till och med så att piloten förvarnade att vi kanske inte skulle kunna gå ner i Hemavan på grund av regnet och blåsten utan behöva vända tillbaka till Vilhelmina – men fram kom vi, tack och lov. 

Istället för löpning i solnedgång blev det således en lugn och mysig kväll med tilltugg i form av traktens godaste specialiteter (ostar, paté, tjockare tunnbröd, korv mm) och genomgång av aktiviteterna de kommande dagarna. 


Det ska bli så grymt kul att uppleva bergen, och då dessa mäktiga Hemavan/Tärnaby-fjäll! 

Men… Först ska jag njuta av detta… 


Hemavans fjällcenter har allt från hus och vandrarhem till hotell, men vi får njuta av det sistnämnda och sängen i mitt fräscha rum ser otroligt inbjudande ut. Kanske, till och med troligtvis, så väntar den första hela natten på ungefär 9 månader. Bara en sån sak… 

_________________________________________________________________________

Denna resa till Hemavan är en pressresa i samarbete med Systrar i Bergen, Hemavan och Craft Sportswear. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

Livet

Nextory-gratismånad, sista chansen 

augusti 26, 2016
snapseed.jpg


Min nästa bok att läsa i bokklubben är Min fantastiska vännina av Elena Ferrante. Den ska vara fantastisk, har jag hört. Den här gången kör jag den som ljudbok – för sensommarpromenaderna (med poddar och böcker i öronen) har blivit många och jag har inga planer på att minska på dem. Snarare tvärtom. Det är så vackra dagar nu! Och samtidigt ser jag jättemycket fram emot höstluften. September och oktober är nog mina favoritmånader på året! 

Det passar extra bra för mig med den här boken i ljudbok, för packningen nu till Hemavan är minst sagt tillräcklig utan fysiska böcker och tidningar, så de fick bestämt stanna hemma. Jag kör fortfarande med Nextory som tjänst – jag är som jag berättat tidigare hooked sedan jag först testade tjänsten (inom ramen för samarbete) i våras. 


Min testkod som ger en gratismånad (och det helt utan bindningstid) gäller augusti ut så testa gärna om du inte redan gjort det! 

Såhär gör du;

  1. Ta fram ditt betalkort. Du behöver ange ett kortnummer, då det dras en krona för att aktivera abonnemanget. Kronan ges sedan tillbaka direkt. Från kontot debiteras senare betalningar om du inte sagt upp abonnemanget innan nästa månad.
  2. Gå in på den här länken och ange LISA som kampanjkod.
  3. Välj typ av abonnemang. Eftersom det är gratis så kan du förstås välja fritt.

Vill du inte ha kvar abonnemanget säger du upp det när månaden börjar närma sig sitt slut och tackar för en månad av gratis lyssning och läsning. Annars gör du inget och har haft första månaden gratis, debiteras för månad två. 

Och yes – jag har vinkat av barnen och gett mig iväg nu. Det känns stort, men skönt och roligt! 

Fjälllsemestrar, Prylar & Teknik, Travel Stories

Var god stör ej, (utmanande) packning pågår…

augusti 25, 2016
img_6762.jpg

Ja, alltså, jag reser ju en del… Och oftast är jag snabb och säker när jag ska packa. Det är ju sällan någon större variation på vad som ska med, och även om jag inte skiljer mig från de allra flesta – som packar alldeles för mycket – så vet jag med ganska stor exakthet vad som behövs för olika resor beroende på destination och längd.

Nu känns det lite sådär helt annorlunda igen. Det här är faktiskt allra första gången som jag packar väskan till en ren träningsresa! Eller, inte träningsresa egentligen – utan snarare “aktiv upplevelseresa”. Resan jag åker på i helgen går norrut i Sverige. Jag landar i Hemavan imorgon kväll, och på helgens schema står bland annat yoga, mountainbike, fjällvandringar/aktiviteter, helilyft och fjällöpning. Jag är så enormt pepp, det här är verkligen en typ av resa jag drömt om länge!

För just den här resan är vi några bloggare/influencers som bjudits upp till Hemavan med Systrar i bergen, för att introduceras till det koncept de som resebyrå arrangerar för att tjejer enklare ska kunna uppleva berg med alla de härliga aktiviteter man kan göra där. Ni följer väl Systrar i bergen på instagram? Det är ett enormt peppigt konto!

Många bilder de tagit är nog tagna med en liten speciell kamera… Nämligen en actionkamera. Och vet ni – även jag har blivit med sådan! Jag har ju, som ni vet om ni hänger här ofta, en förkärlek till aktiva dagar med inte minst fjäll och skidåkning och dessutom börjat göra en del filmer (kolla in Att resa-kontot på Youtube), så det känns som en enormt rolig investering. Jag ser fram emot att ha med mig kameran till allt från snorklingsvatten till puderberg. En extra bonus är att Henke också är riktigt taggad på att fånga häftiga tillfällen med den, så jag hoppas att vi kommer vara entusiastiska kring användandet båda två.

En annan som inte direkt hjälper till att packa är tjejen ovan. Hon är väldigt rörlig nu och otroligt nära att krypa – så lugnet är betydligt mindre hemma även om det sista öset fortfarande återstår. Fast, hon är förstås också gulligare än någonsin. Hon vinkar och klappar på kommando och det är både häftiga rörelser och kul att hon förstår vissa ord. Utvecklingen! Däremot snorar hon väldigt mycket för tillfället så jag, som snittar på kanske 6 timmars sömn per natt och verkligen inte vill dra på mig något virus inför helgen, käkar vitaminer och ingefära och gör allt jag kan för att hålla mig frisk och stark.

Men ni hänger väl med i helgen? Jag kommer förstås att ge rapporter från alla våra aktiviteter i mer eller mindre realtid, både här på bloggen och på Instagram (livetfrandenljusasidan.se).

_________________________________________________________________________
Denna resa till Hemavan är en pressresa i samarbete med Systrar i Bergen, Hemavan och Craft Sportswear. Alla åsikter är som vanligt mina egna. 

Resor, Samarbete / Sponsrat

Picknickbåt i Stockholm – aka när Henke fick sin drömfödelsedag

augusti 25, 2016
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-8

Igår hade jag styrt upp en överraskning åt min man som fyllde år. Det hör inte till vanligheterna att vi firar särskilt ambitiöst – för vem lyckas tänka efter och fixa en massa extra i det brus som är verklighet för vår familj varje dag, liksom… Utmanande! Så därav var hans förvåning stor när jag runt lunch meddelade att han skulle infinna sig på Strandvägen 18 klockan 16.45 för en överraskning. Vid den adressen ligger nämligen Kajplats 19, vilket är platsen där Goboat har sina båtar.

picknickbåt Stockholm (1 av 1)-11

Innan barnen, närmare bestämt 2007, hade vi båt en sommar – en älskad Flipper 620. Vi kunde inte mycket men försökte lära oss och åkte väldigt mycket båt den sommaren, och bestämde oss för att köpa en lite större och sålde Flippern på höstkanten. Sedan dök annat upp – som utlandsboende i New York och senare vår första bebis – så något nytt köp blev det aldrig. Sedan dess har vi, och kanske allra mest Henke, drömt och romantiserat om att någon gång bli med båt igen och det är en konstant diskussion hemma. Mer drömmigt än konkret visserligen – men någon dag så…
Med andra ord visste jag att han skulle älska båtturen jag överraskade med. Och ja – direkt vi körde ut från kajen så blev turen betydligt dyrare än tänkt. “Vi bara MÅSTE ha båt igen! Det är såhär man ska se Stockholm!”. Och ja – det är sant. Stockholm ses allra bäst från vattnet!

picknickbåt Stockholm (1 av 1)picknickbåt Stockholm (1 av 1)-4 picknickbåt Stockholm (1 av 1)-2

Det är också det som är så himla häftigt med Goboat. Deras picknickbåt är utrustad med solcellsdriven elmotor och har en maximal hastighet på 3,5 knop (ca 6,5 km/h). Med andra ord puttar man fram i sakta – men otroligt mysigt – mak, och det finns inga krav på att man har någon som helst erfarenhet av att köra båt. Alla kan vara kapten och det gör Stockholm från vattnet mer tillgängligt för alla, och det på ett enkelt och prisvärt sätt. Det kostar ca 1100 kronor att hyra en båt (som rymmer 8 personer) i två timmar, och är så värt det!

picknickbåt Stockholm (1 av 1)-6 picknickbåt Stockholm (1 av 1)-3

Själva konceptet med att det är ett picknickbord i mitten är genialt. När vi hade båt så låg den i Årstaviken, och vi åkte ofta ut om kvällarna och bara käkade kvällsmaten ombord. Då ankrade vi i Långsholmskanalen och tyckte att livet var ljuvligt, och att platsen för oss lägenhetsbor blev som vår trädgård på vatten. Igår gjorde vi ungefär samma sak och stannade till i Djurgårdskanalen och dukade upp det jag hade med. Än en gång fick jag pluspoäng då jag köpt med smörgåstårta som min man är löjligt förtjust i. Åt barnen hade jag med kycklingspett och plättar.
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-5
Barnen tyckte också att det var mysiga timmar på vattnet. De utrustades med håvar och fick agera “skräppirater” genom att fånga skräp i vanttet med håvarna. Vi bor dock i en väldigt ren stad, kunde vi konstatera, men de fick ändå en belöning när de kom iland igen för fint piratjobb. Jättebra idé för att ytterligare entusiasmera de små resenärerna!
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-14
Den allra minsta passageraren var den minst nöjda. Det där med flytväst alltså… Men det är ju förstås en självklarhet, och jättebra att flytvästar ingår i hyrespriset. Allra bäst trivdes hon liggandes på golvet. Tufft liv, att vara minsting…
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-10
Behöver jag säga att Henke var eld och lågor över överraskningen? Och ärligt talat så var jag också det. Jag fick testa konceptet men kan lätt säga att vi kommer att göra det här igen. Det var verkligen så mysigt!
Kanske gör vi det förresten i Malmö eller Köpenhamn nästa gång? Där finns också Goboat!
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-13
Stockholm från vattnet är överlägset vackert, och en sommarkväll som den igår alltså… Då finns inget bättre. Vi åkte ut vid 5 och när vi kom tillbaka två timmar senare gick solen ned och kvällen var helt magisk. Vi avslutade sedan med att åka hem och öppna paket, lägga barn och sedan avrunda med höstens första charktallrik framför öppen eld. Tack livet!
picknickbåt Stockholm (1 av 1)-7
_________________________________________________________________________
Jag hade samarbete med Goboat, men åsikterna är 100% mina egna – liksom bilderna. 
Att Resa - podden, Samarbete / Sponsrat

Roligaste poddinspelningen – drömgästen Cecilia Blankens

augusti 22, 2016
img_6660.jpg

Jag är just hemkommen från en kväll i stan. Jag och Annika hade dejt, inte bara med varandra utan också (via Skype) med en otroligt häftig person; Cecilia Blankens. Jag misstänker att de flesta som läser här redan känner till henne, men presentationen av henne blev inte direkt kort… Journalist, modeexpert, mediaprofil, entreprenör, skodesigner, bloggare (och före detta poddare), kokboksförfattarinna (Nyfiken Grön) och numera Los Angeles-bo. Det sista var förstås något vi var extra intresserade av, när vi ikväll intervjuade henne för ett avsnitt av Att resa-podden. Vi ville verkligen höra mer om Los Angeles – både för den som bor där och för den som besöker som turist, och dessutom prata lite om det där med att flytta utomlands med tre små barn. Intressant och inspirerande!

Idag hette poddstudion Clarion Hotel Amaranten. Det var verkligen perfekt att vi var välkomna att sitta i en av deras härliga juniorsviter och podda – både geografiskt (närmare oss alla med sitt läge på Kungsholmen en kort promenad från T-centralen), tystnadsmässigt (vi har betydligt större utmaningar när vi sitter hemma…) och inspirationsmässigt.

Clarion Hotel Amaranten blev så sent som i våras färdigrenoverat, och efter sitt totala ansiktslyft går nu hotellet och alla rum i läcker 60-talsstil, för att påminna om det årtionde då hotellet upprättades. Jag älskar hotell som är modernt fräscha men känns mysiga och ombonade på samma gång!

Det var länge sedan jag var på Amaranten, men det var verkligen ett snyggt lyft hotellet fått. Jag gillade också att det numera inte har en traditionell hotellbar utan en öppen och arbetsvänlig lobby, och sedan istället är sammanbundet med stjärnkocken Marcus Samuelsson nya bar Tap room som senare övergår i restaurangen Kitchen & Table.

Även om jag ätit på Kitchen & Table (<– recension) och varit väldigt nöjd så knallade vi ikväll vidare mot centralen när vi var klara med inspelningen. Vi blev sittande på Wagamama i flera timmar och pratade blogg och podd (och livet, förstås). En himla fin – och peppande – kväll på alla sätt och vis!

Åsiktsmaskinen/Krönikor, Min familj

Att lämna sin bebis första gången

augusti 22, 2016
lämna sin bebis

Nu skulle jag kunna skriva på det som numera är bloggarnas favoritsätt – optimerat för google, med tips och listor över hur man gör och varför. Men, ärligt talat…. så struntar jag helt i det. Att lämna sin bebis första gången (lite längre) för att göra något på egen hand handlar mindre om listor med tips och mer om känslor. Det är ofrånkomligt.

Innan jag fick mitt första barn, Stella, för 8 år sedan så tänkte jag mycket på föräldraskapet. Vem ville jag vara som mamma? Jag visste förstås inte hur det skulle vara att vara mamma, men samtidigt hade jag många småbarnsmammor i min omgivning så jag kunde till viss del se på det lite objektivt. Jag visste att jag inte ville tappa bort mig själv och enbart leva genom min roll som mamma, och jag tänkte redan före hon kom på vilken ålder som borde vara okej att lämna bebisen på ett eller annat sätt.

Lite visste jag då att det när bebisen väl kommit handlar mindre om “kan lämna” och snarare om att man inte vill. För, rent objektivt så klarar sig bebisen i samma sekund som den klarar att äta mat på annat sätt än genom mamman, men i hjärtat sitter man ihop mer än man någonsin kan föreställa sig innan man är där.

Med Stella inföll en jobbkonferens i Italien när hon var 9 månader. Jag tänkte direkt att jag “borde” kunna åka på den – och att det skulle kännas vettigt då, med jobbstart hyfsat nära – och ställde in mig på det. Att det skulle bli svårt att säga hejdå för flera dagar när jag väl var där förstod jag givetvis. Väl borta gick det dock förstås bra. Hemma fick Henke chansen att lära känna henne och hennes behov ännu bättre – vilket var viktigt för oss alla tre, och jag njöt av bortatiden. Själva avskedet var enormt jobbigt dock – men samtidigt något som hade varit precis lika jobbigt om jag lämnat henne första gången när hon var 1. Eller 1,5. Eller 2. Eller för den delen 3 månader, som är mer än normalt i de flesta andra länder än Sverige. Ni fattar.

Dagen för avfärd på en sedan länge planerad tjejresa till NY var just den då Max blev 5 månader. 5! Det var ett jobbigt beslut jag behövde ta där någon månad innan, och jag velade väldigt länge – men såhär resonerade jag till slut (ett läsvärt inlägg). Ett tag tänkte jag ta med honom och försöka fixa barnvakt där till någon av kvällarna – eller betala extra för att ta med en mormor eller så – men när han efter ett par månader visat sig vara en välmående och otroligt enkel bebis som dessutom tog flaska och sov gott så bestämde jag mig för att åka utan honom. Varje kväll när han var mellan 2 och 5 månader pumpade jag mjölk för att bröstmjölk skulle vara hans enda kost när jag var borta – jag ville så gärna fortsätta amma när jag kom hem och tänkte att det var enda sättet jag kunde hjälpa det på traven. Avskedet var lika jobbigt då, men resan var fantastisk och även om pumpandet på alla NYs toaletter var jobbigt så var det värt att komma hem och inse att amningen faktiskt fortsatte att fungera. Han helammande ett tag till, och delammades till 13 månader.

new york tjejresa

Det finns säkerligen de som hävdar att lämnandet kan påverka bebisars anknytningsförmåga, men det är inte min erfarenhet. Våra bebisar och barn har fortsatt vara både trygga (och mammiga), gilla närhet och ändå både framåt sociala och mjukt känsliga på samma gång. Stella och Max har inte tagit ett dugg skada, utan är och har konstant varit trygga och fina individer.

lämna sin bebis

På fredag lämnar jag Meja över natten för första gången, just i samband med att hon blir 9 månader, och då är det två dygn borta som står på agendan. Ett par veckor senare är den tiden dubblad till fyra dygn. I känslan – hjärtat – drar jag mig lika mycket men zoomar jag ut lite så vet jag lika säkert nu som de tidigare gångerna att det kommer att gå jättebra. Att det till och med nog finns uppsidor med det för oss alla. Det känner jag mig trygg i.

Det här inlägget är redan långt, men jag avslutar ändå med några punkter med saker jag tror på;

  • Den andra föräldern är en lika bra förälder. Det är bra om hen får chansen att vara det.
  • Barn som lärt sig äta men vägrar flaska kan mycket väl börja ta det när mamman är borta. Så var det med Stella när jag lämnade henne ett dygn vid 6 månader, och kanske gäller det även Meja – som fortfarande vägrar? Och om inte så kommer de äta om/när de är hungriga – de behöver bara sitta upp helt enkelt. Det löser sig.
  • Det är rätt dåligt investerad energi att ha för mycket längtan när man är borta. Jag tror på att passa på att njuta av att vara själv, och sedan tanka upp när man väl är hemma igen. Hemresan är ofta värst – då är längtan stor – men försök så gott det går att spara på känslan tills dess och njut av att bara vara dig själv, och att inte heller ha ansvar för någon annan.
  •  Att pumpa är tråkigt, och produktionen går ner enormt mycket på kort tid – ganska snabbt känns det som att man pumpar tomt. Men, den går upp lika snabbt igen. Ha helt oplanerade dagar när du kommer hem och låt bebisen snutta precis hur mycket den vill dygnet runt så är produktionen snart uppe igen. Snuttande och te av fänkål och anis heter min rekommendation. När jag lämnade Max 5 dygn vid 5 månader behövde han stöd-flaskor i två dygn innan han ammades till 100% igen. Fascinerande! Lita på kroppen. Bebisen kan ju dock välja annat sedan – men för mig har det inte varit så tidigare. Det är ju dock förstås en risk man tar – men också en chans, för om du tvärtom vill sluta så är det ett bra tillfälle.
  • Du är inte en dålig mamma för att du vid något tillfälle lämnar din bebis. Du är inte dålig för att du ibland tänker på dig själv. Att du gör det innebär inte heller att du inte har din bebis bästa i åtanke. Att du vill åka iväg, eller vad det nu kan vara, gör inte heller att du ska få höra att “man har ju inte skaffat barn för att lämna bort dem“. Både och är bra – och din kärlek till ditt barn är villkorslös oavsett. Du kan få båda. Resonera vettigt och njut av det!


Summerat så vill jag i den här bloggen verkligen visa att det är mycket värt att våga resa med bebis och barn – men också utan. 

Hur resonerar du? Har du någon erfarenhet du vill dela med dig av? Kommentera gärna!