- En reseblogg; Om resor och aktiva dagar med guldkant

Är det fler än jag som tycker att mycket i dagens livesfilosifibrus handlar om att hitta sitt lugn i en stressig omvärld, och hur fler och fler reportage på alla håll – från de mest djupdykande stresshanteringsartiklarna till resebloggsinslag – handlar om hur man gör. Inte sällan är det i kombination med skogspromenader, egenodlade grönsaker och rapsfält. Eller fjäll och allmänt öppna landskap, för all del.

Och med det sagt – jag är inget undantag. Jag hittar visserligen inte mitt lugn i fjäll och öppna landskap egentligen, men det händer på något sätt något i mig. Naturens mäktighet – om det så är i berg och fjäll eller risterrasser (mina mesta fascinationer ihop med ökenlandskap) – får mig att känna mer. Saker blir liksom grundade. Jag tappar andan inför världen, får större respekt och vill alltid ha mer.

Men om jag hittar energi enbart där? Nej, inte på långa vägar. Dessutom kan jag inte tänka mig något som skulle stressa mig mer inombords än att flytta någonstans där det är helt tyst runt om, och där jag ska odla mina egna grönsaker och njuta av det. Att ha en odling hemma som ger lite härliga blad emellanåt är fint, men det räcker så. Bara tanken på långa rader av salladsblad (som jag förväntas ta hand om hela vägen, inklusive att komma ihåg att njuta av resultatet) och skog runt knuten stressar mig. Jag säger inte att trenden om att sakta upp eller ”size-a ned” är fel eller onödig – men det behöver inte vara lika för alla.

Att hitta sin energi är jag övertygad om att handlar om förmågan att lyssna inåt, och komma fram till var man själv får energi. Det är inte så lätt, men jag är inte säker på att stresshjälpsartiklar är det som gör skillnaden heller. Vi är alla olika, och jag skulle inte hitta harmoni utan variationen. Den här veckan har jag mest fått energi av tempo, snarare än något annat. När jag och Annika satt inne på Kitchen & Table i onsdags, väntade på riktigt bra mat och tittade ut på ett Kungsholmen i brusande skymning ökade mina energinivåer exponentiellt, och jag var så tacksam för inramningen. Lika tacksam som jag sedan varit under helgen då jag gått långa stunder hemma i myskläder och på sin höjd plockat lite smultron. Imorgon behöver jag träning, och jag tror jag utövar den på SATS. Möjligen hade en tur på cykeln i skogen fungerat allra bäst, egentligen, men energi lär den ge oavsett.

Hur fungerar du?