Igår begav jag mig norrut efter jobbet – närmare bestämt till pittoreska Sigtuna (som jag tidigare skrivit och strösslat bilder ifrån här). Där mötte jag upp Annika (som är egenföretagare och således kunnat prioritera lite annorlunda och redan anlänt) och vi checkade in på Sigtunahöjden (som vi fick provbo) – en konferensanläggning med vackraste läge på en höjd med utsikt över Mälaren. Vanligtvis när vi ses lite ”rejälare” lägger vi tid på att spela in något poddavsnitt och prata om ditt och datt, men den här gången hade vi ett tydligare mål gällande att prata strategi – och hade lagt upp vår tid ihop som en mer ordentlig konferens på Sigtunahöjden. Vi installerade oss med andra ord i ett av Sigtunahöjdens fräscha och luftiga konferensrum och spenderade kvällen bland post-its, analyser, buzzwords och tankar. Det är så oerhört kul för bloggens skull att verkligen ha en partner, och vad gäller Att resa-podden känner vi båda fortfarande lika stor pepp och att det finns precis hur mycket kvar som helst både att prata om och att jobba med. Det är så kul! Ett bispår vi kom in på var också lite kring varför man (eller nu då jag) bloggar (och poddar) och när jag tänkte efter kände jag fortfarande samma sak som jag försökt förmedla i inlägget om att drivas av passion; Jag älskar resor, jag älskar att resa. När jag reser befinner jag mig så tydligt på mitt happy place, och när jag får skriva eller prata om resor färdas jag direkt tillbaka till den platsen. Det glada, lyckliga stället. Det som inte är en destination, utan en känsla.

Konferens på Sigtunahöjden

När man svänger in till Sigtunahöjden, som ligger några minuters bilfärd – eller en vacker strandpromenad längs Mälaren – ifrån Sigtuna, möts man av en inte allt för iögonfallande husvägg med raka linjer och brunt tegel. Föga kan man då ana vad som möter en när man kliver in mot konferensanläggningen och hotellet… för det är en oväntat häftig kombination av rena strama linjer, mycket luft, lika snygga som exklusiva material och en fantastisk utsikt över Mälaren. Huvudbyggnaden, som byggdes upp så sent som 2013 efter en full anläggningsbrand, är modernt snygg men samtidigt ombonad, bjuder på nytänk i hur receptionen är utformad i att möta gästerna jämsides liksom hur köket är i princip helt fullt öppet mot gästernas loungeytor och i orangeri och restaurang flödar ljuset från stora fönster mot vattnet.

Mat på Sigtunahöjden

Man satsar mycket på maten på Sigtunahöjden, och hållbart, hög ambition och mycket kärlek genomsyrar alla måltider. Vi åt en god 3-rättersmiddag, åt en riktigt härlig frukost som hade allt man kan önska…

…och dog lite av fikabuffén på seneftermiddagen. Louise, som ligger bakom restaurang och fika, kör tydligen också ett koncept med afternoon Tea med jämna mellanrum. Det lät ju klart lockande, konstaterade vi efter detta – där bara delar av godsakerna fastnat på bild.

Det vi kom fram till och Sigtunahöjdens omgivningar

Vad vi kom fram till under våra konferenstimmar tycker jag inte är värda att säga här (för det är ju snarare så att du som läser konstant upplever resultatet av det), men vi vet klart och tydligt var vi har vårt mesta fokus och inte minst hjärtan. Det finns många resebloggar numera, och även poddar dyker upp med jämn takt – men vi måste vara trygga i vårt. Vår passion, vårt budskap, våra typer av resor – och den inspiration och information vi vill förmedla.

Att vi gjorde ett av konferenspassen utomhus är ingen tillfällighet. Det vackra läget vid Mälaren – i kombination med gnistrande vinterväder – bjöd in alldeles extra till en fotosväng på den frusna sjön, i dagens sista ljusa timmar som äntligen infinner sig riktigt sent om dagarna.

Jag har den grymmaste partnern!

Hotellrum på Sigtunahöjden

Vi hann inte med något dopp i de stora bubbelpoolerna på verandan, utan maxade konferensen på Sigtunahöjden och kick-offade oss in i 2018 innan vi (som vanligt) en aning för sent dök ner i varsitt litet men mysigt rum och somnade ovaggat.

Så, Hej 2018 och välkommen ett nytt respodd-år!


Så glad att vi fick komma på konferens på Sigtunahöjden – tack!