Jag och Meja vaknade tidigt imorse, och hämtades upp av vår Door to Gate-chaufför för transport mot Arlanda. Packningen är klar, fjärilarna i magen inte så värst fladdriga och genom rutan ser vi solen gå upp över ett nyvaket Stockholm.

Allt ovan var dock inte riktigt på det sättet så sent som igår. En höst som just kommit igång vilket betyder (i mitt fall) väldigt högt tempo på jobbet gav känslan både av viss stress över att på jobbet preppa för att checka ut och ”jag har inte tänkt igenom någonting”-stress. Jag ska ju trots allt åka själv med Meja, vilket innebär eget ansvar för henne under hela resan – och mitt ansvar att packa både nödvändigheter och sådant som kan underlätta själva resan. Mellan 1,5-2 brukar kännas som jobbigaste åldern att ha ett barn i knät under en hel flygresa, så vi får väl se hur det går. Jag hoppas hennes lugnare och mer resonabla sida vinner över den mer primitiva (fingers crossed). Jag fick ihop packningen till slut, fjärilarna lugnade sig i samma stund, och dator för jobb är med – att checka ut helt skulle bara stressa ännu mer, så planen är att jobba lite utspritt under dagarna i Italien.

En septemberhelg i Italien känns som en riktigt skön exit, men i förhand känns en liknande helg i juni lättare att planera för jobbmässigt – och egentligen längtar jag efter sommaren mer under vår och försommar än jag under tidig höst längtar tillbaka till sommaren. Vilken period föredrar du att förlänga sommaren, vår eller höst?